Totaliserande hållbarhet

En hand som håller i ett jordklot
Illustration: Alexander Öbom

Från att handla om enskilda arter har idén om hållbarhet vidgats till att omfatta allt. Owe Ronström och kollegor ska komplettera den naturvetenskapliga forskningen och fokusera på själva begreppet.

Medan naturvetenskap i huvudsak koncentrerat sig på vad hållbarhet är och hur man ska nå dit så vill Owe Ronström, professor i etnologi, alltså fokusera på hur själva begreppet används och vad det producerar.

- En enkel metafor: Om vi ska sätta upp något på väggen är det klokt att vi först bestämmer om det ska vara en spik eller en skruv, för det avgör om vi behöver en hammare eller en mejsel. Och då är det klokt att undersöka den där hammaren och den där mejseln, innan vi börjar försöka slå in någonting i väggen, säger Owe Ronström. Hållbarhet vill vi förstå som just ett verktyg som måste undersökas för att vi ska kunna uppnå det vi vill.

Owe Ronström
Owe Ronström

Fortfarande på idéstadiet
Den hållbarhetsforskning som Owe Ronström ska ge sig in i är ännu inte tydligt definierad utan mer övergripande, precis som själva idén om hållbarhet blivit under senare tid.

- I sin allra starkaste form, så är hållbarhet ett av de mest totaliserande begrepp jag har stött på. För om man accepterar hållbarhetstanken i sin essens, så kan det inte finnas något utanför, förutom ute i rymden då, säger Owe Ronström.

Han beskriver hur man förr talade om bevarandet av enskilda arter, och hur det sedan började röra sig om hela områden och miljöer, för att till sist omfamna hela världen. Hållbarhet förutsätter helhet - att en del av världen skulle kunna fortsätta vara ohållbar är principiellt otänkbart.

- Flera stora religioner är också totaliserande, med en och endast en gud som omfamnar allt. Men empiriskt vet vi att totaliserande religioner faktiskt kan leva med varandra, för det har de gjort i många hundra år, även om de också bekämpat varandra, säger han. Men på vilka villkor kan hållbarhet uppnås om den inte omfattar en helhet? Det är just samspelet mellan olika sätt att förstå hållbarhet som vi är intresserade av.

Gotland kan bidra med något konkret
Under hösten kommer doktorander att börja forska kring det här vid Campus Gotland, där Owe Ronström också håller till, och tanken är att det ska finnas just ett Gotlandsfokus.

- Det är en bra plats, inte minst därför att redan nu har regeringen pekat på Gotland som ett försöksområde för hållbarhet. Att just öar tillskrivs en särskild roll i hållbar utveckling sker på många håll i världen. Öar är begripbara och avgränsade och har sedan länge använts för experiment och försök av alla de slag. Så ett ö-fokus är nödvändigt i den forskning som komma skall, menar Owe Ronström.

Även om han ännu bara skissat på mer konkreta forskningsidéer så säger han att andra tänkbara ingångar är besöksnäringen och kulturarvsbranschen på Gotland. Det är områden som redan tagit ett hållbarhetsbegrepp i bruk och format det för sina ändamål.

Att ta kontroll över begreppet
For att bli forskningsbart måste ämnet givetvis smalas av, och det är precis vad de aktörer man kan tänkas studera också gör hela tiden. När enskilda företag exempelvis inom turistbranschen talar om hållbarhet så bantar de ner den stora idén om hållbarhet till ”hållbar turism”. Olika aktörer anpassar begreppet för att kunna använda det och förstås för att gynna sig själva.

- Vi har ju kryssningsindustrin som vill etablera Gotland som kryssningspunkt. Men samtidigt ställer sig många här på Gotland frågande… är det verkligen rätt att släppa ut ännu mer i Östersjön, som ju redan är världens mest förorenade hav? Men i turistbranschen kan man hålla sådana frågor ifrån sig, inte minst genom att transformera hållbarhet till ekonomisk hållbarhet, säger Owe Ronström.

Kulturarvskrocken
Det finns även spänningar mellan hållbarhet, kulturarv och världsarv som bör studeras. Kulturarv handlade först mest om bevarande av enskilda byggnadsverk, sedan om hela stadskärnor, men nu lika mycket också om villkoren kring hur folk lever sina liv. Det är inte minst kännbart i världsarvet Visby innerstad, där Owe Ronström själv bor, och där priserna har stigit i så hög grad att vanligt folk inte längre har råd att bo där. Owe menar att kulturarvstanken har favoriserat det estetiska på bekostnad av det sociala och en hel del annat.

- Vi kan till exempel inte sätta upp solceller här i Visby innerstad. När några tar kontrollen över begreppet på det sätt som skett i Visby blir det helt enkelt politik. Man kan utöva makt genom att kontrollera laddade begrepp. Om man kan expandera ett begrepp och få ett helt livsrum att omfamnas av det, då kan man utöva verklig makt. Det är just sådant som vi vill studera när det gäller hållbarhet, hur begreppet används och förhandlas i konkreta sammanhang. Det är inte lätt att förstå vad hållbarhet är, men det är uppenbart att det har potential att omfamna det mesta. Vilka konsekvenser får det?

Text: Alexander Öbom